Som nyutbildad tysklärare hade jag bestämt mig för att inte tvinga mina elever att genomlida textredovisningslektioner när alla sitter och väntar på att få läsa eller översätta en mening var från texten i textboken. Första året gjorde jag heller inte det men sedan nådde mig insikten att eleverna inte tränade ordentligt på texten om inte jag tvingade dem att redovisa på något sätt. Därför kör vi ibland en snabbgenomgång av textläxorna just på detta sätt (fast jag skulle fortfarande aldrig tvinga dem att läsa eller översätta en text som de inte har fått chans att träna på först inför klassen). Att läsa målspråkstexter högt och översätta dem till svenska är tidsödande och tråkigt men även nödvändigt. Det finns inget som är så effektivt än att nöta texter för att lära sig ett nytt språk. Men den här delen av undervisningen känner jag att vi kan klara av på lektionen så det behöver inte vara en läxa om man har deltagit aktivt och tränat på lektionstid.
Men orden. Glosorna. Ordförrådet. Där fastnar jag alltför ofta i traditionella mönster, åtminstone när vi arbetar med läroboken. Uppskattningsvis ger jag glosläxa kopplat till läroboken totalt hälften av veckorna. Varför? I skolan händer så mycket att det är svårt för eleverna att hamna i "lärasigutantillmood". Hemma är det lugnare och då lättare att lära sig utantill är min utgångstanke (fast jag är inte så säker på att den teorin håller). Vi prövar dock olika sätt att lära sig ord på lektionerna. Med lappar att vända på, skapa meningar med orden, skriva av, göra muntligt, arbeta i teman. Ändå känner jag mig tvungen att, när vi för en gångs skull arbetar i läroboken, ge orden som läxa och sedan kontrollera att läxan är gjord.
Jag tror att det handlar om en rädsla att inte skapa rätt förutsättningar för mina elever. Som lärare i tyska kan jag känna en stress som jag inte tror att så många andra ämneslärare kan känna igen sig i. Det jag inte lär mina elever, det lär de sig heller inte. Tyskan finns inte runt dem naturligt på något vis. Engelska tillägnar de sig via musik, tv och spel. NO- och SO-ämnen omger de sig med via nyheterna och runt köksbordet (i bästa fall). Idrottar gör många på fritiden, svenska utvecklar de hela tiden. Matematik, åtminstone grunderna, finns i vardagen. Lagar mat kanske de gör hemma. Slöjd och bild... nja. Kanske. Men tyskan finns inte där. Jag måste ge dem allt de behöver kunna. Det resulterar då ibland i glosläxor. Främst handlar det om att de som behöver mer tid på sig att lära sig utantill ska få chansen till det. Fast ärligt talat så når jag inte de studieomotiverade eleverna genom glosläxorna eftersom de ändå inte blir gjorda. Det måste finnas ett bättre sätt.
Framgångsfaktorerna när det gäller att utöka ordförrådet är som jag ser det följande:
- Alla ord måste läras i ett sammanhang. Endast ord utan koppling till text glöms bort.
- Större projekt som handlar om aktiv användning av orden. När vi läser texter om vädret tränar vi muntligt och skriftligt på väderprognoser, när vi läser texter om restaurang skriver vi och framför rollspel i restaurangmiljö, möbler och lägesord lärs in genom att beskriva ett foto av ett rum, ord om fritiden passar bra när vi skriver en text om våra fritidsintressen och så vidare och så vidare.
- Sortera orden i ordfält och ordfamiljer. Lär in alla djurord samtidigt och alla fritidsord samtidigt. Undersök hur verbet hör ihop med substantivet av samma stam. Men glöm inte bort att använda orden i meningar också annars är det värdelöst.
- Repetera ofta. Att komma ihåg att repetera ord och att göra det på ett sätt som inte blir tjatigt är något jag behöver bli bättre på. Utvecklingsområde!
- Låta eleverna själva komma på vilka ord de behöver kunna för att kunna uttrycka något visst och att låta dem ta reda på betydelsen på tyska. (Vilka ord behöver vi kunna för att kunna berätta om vårt sommarlov? Vi samlar orden gemensamt, slår upp gemensamt och lär sedan in).
När vi får våra iPads till hösten blir det ännu enklare att låta eleverna sitta och nöta glosor och texter på lektionstid. Om vi ägnar en enskild tyst kvart åt glosorna när vi har gått igenom texten tillsammans och sedan ytterligare en kvart en annan lektion kanske det räcker? Om vi också ser till att repetera andra gamla kapitel ibland och förstås, fortsätter att sätta in orden i ett sammanhang på något sätt. (Jag ler lite åt mig själv när jag inser att även detta bekymmer kan lösas med hjälp av iPads... på något sätt får jag allt att handla om iPads just nu). Jag kanske skulle våga avskaffa glosläxorna helt under nästa termin för att se hur det går och istället använda mer av lektionstiden. Vågar jag? Ja, jag tror det! Att utveckla sin undervisning handlar om att göra mer av rätt saker ofta. Jag tror att det här är rätt saker.
Det skulle vara roligt att höra andra språklärares tankar kring den "obligatoriska språkläxan". Och du som är elev, vad tycker du?
Kram på er!
Cecilia